time of my life.




idag firar jag och min alskling ett ar tillsammans. alltsa ett ar som ett officiellt lyckligt par da vi har traffats och kant varann betydligt langre an sa.

vi firar inte med presenter och gulliga uppvaktningar.
vi har bara bokat bord pa en mysig restaurang i stan, dar vi ska ata god mat och dricka en flaska vin, och bara njuta av varandras sallskap. for det ar ju just det vi firar.
oss.


jag vet att manga ville forstora for oss i borjan. jag vet att vissa hade svart att acceptera att det skiljer nio ar mellan oss. men jag kan, med handen pa hjartat, saga att Johan ar det basta som nagonsin har hant mig. han har verkligen forandrat mitt liv. och jag tror inte att nagonting kan komma emellan oss. 
utan honom hade mitt liv aldrig hant.
just nu vet jag inte alls hur var framtid kommer se ut, jag vet inte ens i vilket land vi kommer befinna oss om tre manader.
men det gor inget. jag kanner mest ett enormt lugn och ren och skar nyfikenhet infor livet vi kommer leva tillsammans.
det ar det som ar det basta med oss;
vi ar bada lika hungriga pa livet.


nar jag och Johan traffades gick allting ganska snabbt i borjan.
jag vill borja med att dementera ryktet om att ett forhallande inte kan byggas pa ett one night stand.
vi ar levande bevis pa att det funkar.
jag minns den dar kvallen pa speak easy sa val; jag var kalasfull efter att Petrus hade forsokt bota min forkylning med long island iced teas och hjalp, vad det funkade.
mitt i smeten pa dansgolvet stotte jag pa Johan. Johan Niklasson. min basta vans aldre, snygga granne som jag hade pratat med vid ett fatal tillfallen forut.
vi drack en ol i baren, gick ut och tog en cigg ihop.
och jag markte genast hur stilig, charmig och framforallt smart den har killen var.
och snygg. riktigt snygg.
vi dansade nara, log och smaretades med varandra.



nastan exakt ett halvar senare, efter en lang loprunda genom Delays skogar, stod samma stiliga, charmiga och kloka man utanfor det vita stenhuset pa Eklidsvagen och fragade
om jag ville bli hans.



Johan,
du ar det vackraste i mitt liv. du ar den som far mig att le. som far mig att vilja kampa lite till nar det kanns som tyngst. som pushar mig och stottar mig i vad jag an gor.
jag kan inte leva utan dig.
jag ar din for alltid.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0