misslewis

nu har jag gjort min cystoscopy (ja jag skriver det pa engelska), och jag vill bara dela med mig till alla dar ute som ska gora en sadan har undersokning;
det gor inte sa ont som man forvantar sig att det ska gora (thank god).


tyvarr var lakaren jag fick valdigt otrevlig och fick mig att kanna mig obekvam sa borjade ANDA grata, men det var valdigt snalla (behover jag saga kvinnliga) skoterskor som lugnade ner mig.
jag fick ga in i ett rum och fylla i nagra papper och ga igenom nagra basic saker. dom kollade aven mitt blodtryck.
sen blev jag lamnad ensam och fick kla av mig pa underkroppen, dra pa mig en sjukhusrock och en morgonrock over det.
sen fick jag ga in i ett rum som mer liknade en operationssal dar jag fick lagga mig ner pa en brits. jag fick dra upp den har rocken samtidigt som dom la en stor plastduk over mig, med bara ett litet hal i for att kunna komma at mumindalen (jag kan ju inte skriva fitta i min blogg. eller ?!). dom gjorde rent lite snabbt och sen fick jag bedovning.
och sen akte kameran upp. jag fick aldrig se den men den ar ungefar 1 cm tjock.
det var valdigt obehagligt nar lakaren forde upp den och rorde runt dar inne. han ville dessutom att jag skulle titta pa skarmen dar man kunde se insidan av min urinblasa, men det kunde jag inte for da hade jag nog krakts.
dom sprutade ocksa in nagon slags vatska som gjorde att det skulle bli lattare att se. detta blev man saklart kissnodig av.
det rev och brande medans kameran var inne, men det hela var over pa en och en halv minut.
det brande lite nar dom drog ut den.

that's it.
sen var det over.
jag blev inrullad i ett annat rum dar jag fick ga pa toa, ta blodtryck igen och alla kollade sa att jag madde bra (inte blodde osv).
sen fick jag kla pa mig och fick lite information av en skoterska.
dom har gett mig antibiotika som jag ska ta i en vecka, da den har undersokningen kan ge en infektion sa dom vill givetvis forebygga det.


det viktigaste att komma ihag nar det galler en san har undersokning ar att man garna brusar upp sig och forvantar det varsta.
dagarna innan har jag suttit och last artiklar, kommentarer och uttalanden om en cystoscopy. den ena historian ar varre an den andra och jag har verkligen skramt upp mig och byggt upp en bild av att hela mitt urinror kommer ha stora sar i sig och bloda och falla sonder.
det stod att vissa kvinnor inte kunde ga till jobbet efterat och var tvungna att vara hemma i flera dagar, att manga har sa ont att man far ligga kvar pa sjukhuset nan timme innan man kan aka hem och det ena efter det andra..
inte konstigt att man blir nervos.

visst, det ar olika fran person till person.
men tro mig, jag VET vad smarta "dar nere" innebar. jag VET vad folk menar nar dom sager att det branner och svider. och det har var visserligen obehagligt och inget jag garna gor om.
men det var var inte outhardligt. det gick bra. och det kommer det gora for alla andra tjejer och kvinnor som far gora det har.


nu hoppas jag bara att det har hjalper.
dom hittade inget fel pa min blasa men hela poangen med den har undersokningen var faktiskt att mitt urinror skulle vidgas av den har kameraslangen, och for de flesta kvinnor ar det allt som behovs for att bota dessa hemska aterkommande urinvagsinektioner.
haller ni tummarna for att det har kommer vara slutet pa min infektioner ? jag gor.